• Ibland när jag står inne hos henne, te.x bredvid hennes ansikte och klappar henne lite, så kan hon helt plötsligt få för sig att ha huvudet på andra sidan av mig. Och klumpig som hon är slår hon till mig i ansiktet nästan varje gång hon ska flytta sig, haha! Bildexempel ser ni ovanför. "Jag slår inte hästar, det är dom som slår mig"

• Hon har fått en vana att sparka inne i spiltan. Det har hänt ganska många gånger att jag ska gå ut från spiltan och ser hur hon sparkar lite lätt. Hon lyfter inte direkt båda bakbenen så det är ju inte så farligt, men hon har allt försökt några gånger ;) Om jag har räknat rätt har hon försökt sparka mig 5-6 gånger och min mamma har hon försökt sparka två gånger. Det är hennes sätt att säga hej då när man går ut från spiltan, haha!

• När hon hade saltsten inne i spiltan var hon helt beroende av den! Det var verkligen hennes knark kan man säga och jag vet inte om det verkligen var saltet hon ville ha, det kanske bara var grejen att stå och slicka på något. Men hon slickade inte bara utan hon bet även på den och det ledde till många gånger att den ramla ner i krubban i bitar. Men inte ens då sluta hon att slicka och bita på den. Men så en dag tog ridskolan bort saltstenen och nu får hon bara salt i hennes foder.

• I hagen står hon nästan alltid precis vid utgången så hon ska hålla koll när dom ska in igen. Hennes mål är väl antagligen att komma in först av alla. Det roliga är att hon aldrig lyckas med det. Hon kommer inte sist, men även fast hon står precis vid utgången lyckas hon ändå aldrig komma först.